Det var fortfarande grått och regnet hängde i luften när jag gav mig av från Campingplatsen. Jag tänkte ge Sonfjället en ny chans men denna gång åkte jag till Nationalparkens entré som ligger vid Nyvallens fäbod. Jag valde att följa en led som inte går upp på kalfjället då molnen hängde tunga och att det blåste ganska mycket redan vid start. När man går in i parken så finns det mer kostigar än stigar för vandrare. Jag hörde koskällor men såg aldrig några kossor. Vid en skylt står det att man kan se milsvitt men när jag var där kunde man bara skönja en väg i glipan mellan träden för de låga molnen. En liten blå fläck visade sig och försvann lika fort som den kom. Åt andra hållet skall man se Sonfjället men det var också dolt i tunga moln. Det är mycket vackert med alla höstfärger och efter ett tag går stigen går ner i gammal barrskog innan den vänder upp till entrén igen.
Efter min lilla tur tog jag sikte mot Idre där jag bland annat passerade Lofsdalen som ligger mycket vackert i höstskruden. Efter att jag passerat länsgränsen till Dalarna hade man sparat in på krökar och vägen var spikrak i långa sträckor. Man passerar många vattendrag utefter vägarna.
