Nu är resan över för denna gång. Det har varit en fantastisk upplevelse att få besöka tre Nationalparker och där i mellan köra över kala fjäll och i djupa dalar med all höstprakt som färgar naturen i gula och röda nyanser. Att vandra helt ensam på fjäll, över spångade myrar och i urskogar och få vara ett med naturen är en otrolig upplevelse bara kan upplevas för att förstå. När man möter eller träffar på någon annan, helt främmande person, i naturen eller på en campingplats så har man tid prata en stund och dela med sig på ett helt annat sätt än hemma. Det enda jag inte begriper är varför husbilsförare skall vinka så fort man möts på vägen. Det är väl bättre att fokusera på körningen i stället.
Två av nationalparkerna tillhör dessutom Sveriges mest björntäta områden, och när man ser en färsk björnspillning flyta ut som blåbärssylt, på samma träspång över en myr som man själv går på, då rycker man till vid minsta ljud. Tur att björnen hellre undviker människor så det är få förunnat att komma nära. Att vakna helt ensam på en parkering vid Tännforsen en kall och mycket dimmig morgon och att sedan stå på en klippa och vänta på solen är också en upplevelse jag sent skall glömma. Ett stopp i Jämtlänska Gåxsjö hos kompisen Stefan kommer också att finnas kvar i minnet lång tid framöver. Kort sagt en fantastisk upplevelse som jag kommet att vilja göra om.
Men att få komma hem till Inger och katten Sigge är inte heller så dumt.
Sista bilden är en selfie tagen innan jag startat resan hemåt från Särna i Dalarna.
